För du är med mig
Psalm 23[1] är troligen en av de mest kända psalmerna. Även utanför den kristna församlingen skulle många känna igen flera verser. Den brukar få en titel som ’Herren är min herde’ eller ’Den gode herden’. I denna artikel går vi igenom psalmen och försöker visa vilken enorm rikedom det finns i denna korta dikt.
Figur 1 Psalm 23, Svenska Folkbibeln 2015.
”En psalm av David”
Texten börjar med en kort ingress ”En psalm av David”. Frasen hör egentligen inte till själva dikten, utan är tänkt att ge ett sammanhang. I vissa bibelöversättningar räknas ingressen inte ens som en del av första versen. Den börjar i stället med ”Herren är min herde”[2].
Men vem var David?[3] Första gången han nämns i Bibeln är i Första Samuelsboken [1 Sam. 16]. Israels första kung, Saul, följde inte Guds väg utan gick sin egen väg. Profeten Samuel förmedlar följande budskap till Saul: ”Du har inte hållit det bud som Herren din Gud har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. Men nu ska ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta och utsett honom till furste över sitt folk.” [1 Sam. 13:13-14]. Denne ’man efter sitt hjärta’ är David. Samuel får utpeka honom som nästa kung: ”Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver.” [1 Sam. 16:13]. Att smörja med olja var en ceremoniell handling för invigning till tjänst som kung. Det hebreiska ordet för ’den smorde’ är ’Messias’. Översatt till grekiska är det ’Kristos’ och på svenska blir det ’Kristus’. David är alltså en bild av Jesus Kristus.
När David blir smord och därmed invigd till kung sker det inte offentligt utan i ett litet sällskap. Vi vet inte exakt hur gammal David då är, men troligen i yngre tonåren. Han är då herde för sin fars får i trakten kring staden Betlehem. Efter hans invigning fortsätter han först att vara herde, även om han så småningom också träder i tjänst hos kungen Saul[4]. Davids offentliga invigning och tjänst som kung över hela Israel börjar först när han är trettio år gammal[5]. Han regerar i fyrtio år från 1010 f.Kr. till 970 f.Kr.[6]
Det är med David Gud sluter ett förbund; det fjärde stora förbundet i Bibeln[7]: ”När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.” [2 Sam 7:12-13]. Förbundet är ett löfte och en profetia om Jesus, ättling till David, som evig Kung[8].
Psalmens struktur
När vi idag läser Bibeln är vi vana vid att varje bibelbok har en indelning i kapitel och verser. I princip alla översättningar använder samma indelning. Det gör det lätt att hitta ett visst bibelställe. Men indelningen i kapitel och verser fanns inte där i den ursprungliga texten. Det är en efterkonstruktion som kom långt senare[9]. En nackdel med indelningen är att det ibland kan skymma en struktur som fanns i originalet. Det gäller framför allt när originalet är en dikt, som psalm 23. Den kompakta två-kolumns layouten som många moderna bibelöversättningar använder sig av gör inte saken bättre. Om man försöker läsa strukturen utifrån själva texten utan den moderna versindelningen skulle psalm 23 kunna se ut ungefär som i figuren nedan[10].
Figur 2 Psalmen i en struktur utifrån själva texten, utan den moderna versindelningen.
Psalmen består utav två symmetriska delar med frasen ”för du är med mig” däremellan. Den frasen är psalmens kärna. Det syns inte i den svenska översättningen, men kärnfrasen består utav 3 hebreiska ord, och första och andra delen består utav 26 hebreiska ord var (se figur 7 längst bak i denna artikel). Ingressen räknas inte med.
Vidare ser vi att psalmens första och sista rad innehåller ordet Herren. Att det skrivs i versaler innebär att grundtexten inte säger ’Herre’ utan Guds unika egennamn[11]. Det namnet är i den hebreiska grundtexten JHVH. Lägg märke till att grundtextens hebreiska inte har vokaler utan enbart konsonanter. På grund av vördnad för Guds namn slutade judarna uttala namnet JHVH flera sekel före Kristus. I stället började man säga ’Adonai’ där texten säger ’JHVH’. Det hebreiska ordet ’Adonai’ är ’(min) Herre’ på svenska. Idag kan ingen med säkerhet säga hur namnet JHVH ursprungligen uttalades, just eftersom grundtexten inte har vokaler. Men antagligen ska det uttalas som ’Jahvé’[12]. I bibelöversättningar som Svenska Folkbibeln 2015 finns det alltså en skillnad mellan ’Herre’ och ’Herre’. Det förra är en intim och personlig beskrivning av Gud, och det sista en roll eller kapacitet av Gud[13]. Det förklarar också vad som menas när Bibeln beskriver Gud som ”Herre, Herre”[14].
På svenska finns det särskilda symboler för siffror; symbolen ’1’ för ett, ’2’ för två, och så vidare. På hebreiska har varje bokstav ett siffervärde; bokstaven ’A’ (Alef) har värde 1, ’B’ (Bet) har värde 2, och så vidare. Ett ords siffervärde är summan av siffervärdena för dess bokstäver. Eftersom namn är ord, har också varje namn ett siffervärde. JHVH får på så sätt värdet 10 (J eller Yod) plus 5 (H eller He) plus 6 (V eller Vav) plus 5 (H eller He), vilket blir 26. Precis samma värde som antal bokstäver innan och efter psalmens kärnfras!
Sammanfattningsvis läser vi ur psalmens struktur redan dess centrala budskap: ”för du är med mig”, JHVH går före och JHVH kommer efter, JHVH är början och JHVH är slutet. Det centrala budskapet består utav tre hebreiska ord. Det mittersta ordet, centrumets centrum, är ’DU’. Därmed blir hela psalmen också en hyllning till JHVH.
Figur 3 JHVH är med mig. Han går före, Han kommer efter. Han är början, Han är slutet. All ära till JHWH!
Vi ser samma budskap uttryckt i ord på andra ställen i Bibeln. Till exempel ”för Herren går framför er och Israels Gud är sist i ert tåg.” [Jes. 52:12], och “Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” [Ps. 139:5]. Underförstått ser vi också att varje ord räknas i Bibeln. Den är verkligen Guds ofelbara ord![15]
Psalmen som kiasm
Hela psalmen är i sin struktur också en så kallad kiasm. Det är en stilfigur, alltså en skrivstil, där en formulering senare återkommer i omvänd ordning. ’Ki’ i ordet kiasm kommer från grekiska ’Chi’, det vill säga den grekiska bokstaven X som här får stå för speglingen. En känd kiasm från den profana romanen ’De tre musketörerna’ är ”En för alla, alla för en!” Kiasmer förekommer ofta i Bibeln, och igenom hela Bibeln. Det är ett retoriskt sätt att förtydliga något, eller att föra fram ett budskap med emfas. Till exempel ”Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten” [Mark. 2:27] eller ”Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, när Herren Gud hade gjort jord och himmel.” [1 Mos. 2:4]. Det sistnämnda exemplet kan te sig märkligt i våra ögon idag; orden efter kommatecknet tillför ju ingen extra information! Men om man inser att det är en kiasm blir det ett vackert sätt att beskriva skapelsen där Skaparen sätts i centrum: himlen (A) – jorden (B) – skapats (C) – Herren Gud (X) – gjort (C’) – jord (B’) – himmel (A’).
Figur 4 Psalmen är en kiasm med flera nivåer där varje mening speglas. Kiasmen börjar och slutar med HERREN, och centrumet är ”för du är med mig”. Nyckelord är understrukna och förklaras i mer detalj senare i artikeln.
Första och andra delen av psalmen
När man läser texten i mer detalj ser man att Herren beskrivs som ’han’ innan centralpunkten och som ’du’ efter. Första delen talar om Herden, andra delen talar till Herden. Man anar en närmare och personligare relation till Herden i andra delen jämfört med första delen. Utifrån textens struktur verkar det som att meningen ”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal ...” är anledningen till förändringen. Herde-får motivet är tydligast i första delen. Motivet finns fortfarande där i andra delen (”käpp och stav”), men där finns även inslag som inte direkt talar utifrån ett fårs perspektiv (”dukar för mig ett bord”, ”min bägare”, ”bo i Herrens hus”).
Man kan fundera över vad skillnaden mellan första och andra delen betyder. Det blir inte direkt tydligt från texten. Möjligtvis är sammanhanget ”En psalm av David” nyckeln till att förstå skillnaden. David var ju herde den första perioden av sitt liv. Den andra perioden var han kung över Israel. I första delen av psalmen resonerar David utifrån sina erfarenheter som herde. I andra delen av psalmen resonerar David utifrån sina erfarenheter som kung. Vi ser det till exempel i ”du smörjer mitt huvud med olja”; en hänvisning till invigningsceremonin för en kung. Men också i ”i mina fienders åsyn”; en kung har ofta många fiender. Detta gäller helt klart kungen David som fick utkämpa många krig[16]. I första delen önskar herden David att Herren är hans Herde. I andra delen önskar kungen David att Herren är hans Kung. David som kung bor i ett palats; nu önskar han att få bo i Kungens palats. De båda delarna har alltså samma tema, men det uttrycks på olika sätt.
Återigen ser vi David som en bild av Jesus Kristus, som är den troendes Herde[17] och Kung[18]. Men man kan även dra en parallell mellan David och varje troendes liv. Igenom prövningar (”dödsskuggans dal”) växer relationen till Herren. Genom åren och erfarenheter blir relationen mer mogen, intim, och personlig.
”Herren är min herde, mig ska inget fattas”
Temat ”Herren är min herde” är ett återkommande tema i Bibeln[19]. Får representerar människor, i psalm 23 personifierad av David. Idag har många en rätt så romantisk bild av psalm 23, och av herde-får perspektivet i allmänhet. Men det är tveksamt om det verkligen är psalmens budskap. Får och människor har många överenskommelser och tyvärr är särdragen inte enbart positiva. Får är ofta envisa och halsstarriga. Att det finns ett ord fårskalle är ingen slump. För att förstå psalmen bättre behöver vi förstå herdens perspektiv bättre. Utifrån vilka erfarenheter resonerade herden David? Framöver kommer en del av herdens och fårets perspektiv att belysas[20].
Figur 5 En svensk äng med betande får.
Innan vi analyserar själva texten är det viktigt att förstå i vilken miljö den skrevs. Många av oss tänker förmodligen på en bild som i figur 5. Betande får på en äng med gräs och vatten i överflöd. Där finns så mycket mat att fåren aldrig kommer att kunna äta upp allt.
Men det här är inte bilden som David tänkte på när han skrev psalm 23. Han resonerade utifrån trakten där han själv var herde. Det är bergstrakterna kring Betlehem. Där såg det ut ungefär som bilden i figur 6[21], möjligtvis ännu kargare. Där fanns väldigt få ’gröna ängar’. Där fanns än mindre vatten. I stället fanns där vilda djur, och bergssluttningar som var farliga att gå på.
Figur 6 Landskapet i närheten av Betlehem där David var fåraherde. Bilden är från Wadi Qelt.
Problemet med att ha den svenska ängen som en mental bild för psalm 23 är att herden inte behövs där. I bästa fall kommer herden förbi någon gång per dag för att se om allt är under kontroll. Men för övrigt behövs herden egentligen enbart när vintern kommer och fåren behöver flytta till ett varmt ställe. Det är inte bilden Bibeln vill förmedla. I landskapet kring Betlehem är herden oumbärlig för fåren. Utan herde ingen mat och inget vatten. Utan herde överlever man inte; inte ens en enda dag. Man är helt beroende av herden.
Psalm 23 handlar alltså inte om att Herren ska leda oss till ett ställe där man inte längre behöver en Herde. Den handlar i stället om livet i öknen, i vildmarken, där Herren förser med precis det man behöver (”mig ska inget fattas”). Den viktiga frågan till oss idag är hur vi ser Herden. Är det en Herde som mest behövs för att komma till himlen när ’vintern börjar’? En Herde som tills dess enbart tittar förbi då och då, för att se till att du lever kvar i överflöd? Eller är det en Herde som är absolut nödvändig varje dag för att över huvud taget överleva? En Herde som är din räddare, din frälsare?
Det är den sistnämnda Herden som David talar om i psalmen. Frasen ”mig ska inget fattas” syftar inte på ett överflöd av materiella saker utan på en förtröstan i Herren; en tillit att Herden förser med det som behövs. Att Herden alltid finns där: ”han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte” [Ps 121:4]. Att Herden till och med skulle ge sitt liv för sina får[22]. Därför kallar David Herden för ”min herde”. En intressant aspekt är att varje herde, då som nu, fysiskt märker sina får så att alla kan se vilken herde fåret tillhör. Nya Testamentet skriver om ett liknande märke för de som tillhör Herren: ”Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan.” [2 Kor. 1:22][23].
”Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro”
Vi har i förra frasen redan sett att ’gröna ängar’ inte kan tas för givet i trakten där David var herde. Det krävs noga planering från herdens sida att leda sina får dit. Och gröna ängar uppstår inte heller av sig själva. Det krävs ett hårt och långsiktigt arbete från herden att förbereda marken så att det blir gröna ängar. När fåren väl är där läser vi att ”Han låter mig vila”. En alternativ översättning är ’Han låter mig finna ro’ eller ’Han gör så att jag kan lägga mig ner’[24]. Det krävs en del innan ett får ska lägga sig ner och slå sig till ro.
För det första är får rädda av sig. De har ju inga försvarsmekanismer. De har inga klor och ingen näbb, de har inga vassa tänder; de har inte ens framtänder i överkäken. Det enda de kan göra vid fara är att fly och springa därifrån, och även då är de ingen match mot snabba rovdjur. På grund av det får de lätt panik. En hare som skuttar förbi kan skrämma ett får, vilket i sin tur kan leda till att hela flocken skenar i väg. Får är svaga och hjälplösa djur och behöver en herde som vakar över dem.
För det andra ska det inte finnas några friktioner inom hjorden. Det blir lätt friktioner i och med att starkare får vill ta det bästa för sig själva genom att stöta bort svagare får från de bättre betesplatserna. Men om herden är på plats försvinner det mesta av konkurrensen mellan fåren. Herdens närvaro gör att djuren blir lugna (”för du är med mig”).
För det tredje ska hjorden inte plågas av insekter och parasiter som är vanliga i ett varmt klimat. Men är det torrt och kargt finns det färre insekter och parasiter. Fåren trivs bäst i sådana miljöer. Men samma miljö kräver en hel del insatser från herden i form av planering var flocken kan beta och underhåll av betesmarker.
Till sist ska fåren inte vara hungriga (”gröna ängar”). Om alla dessa kriterier uppfylls, kommer fåret att lägga sig ner och vila. Helt klart är det enbart herden som kan se till att så blir fallet.
Förutom mat behöver fåren också vatten. Beskrivningen ”han för mig till” betyder ’att leda varsamt’[25]. Samma ord i grundtexten översätts till ’sakta för han fram’ i ”Han vallar sin hjord som en herde, han samlar lammen i sina armar och bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.” [Jes. 40:11]. Vatten är inte lättillgängligt i bergstrakterna kring Betlehem. Återigen krävs det planering och insatser från herden för att leda flocken till vatten. Strömmar finns det inte många av. Och de som finns kan rinna för fort, så att det blir farligt för fåren att dricka där. Ett annat alternativ är att hämta vatten från en brunn. Dessa är ofta djupa och det krävs hårt arbete från herden att få upp vattnet ur jorden. Den tredje och sista möjligheten till vattenförsörjning är dagg[26]. Om det inte är för varmt på dagen kan får överleva på vatten från dagg i flera veckor eller till och med månader. Det är en anledning att flockar vanligen gärna betar mycket tidigt på morgonen. Just dagg beskrivs i Bibeln som en symbol för Guds välsignelser: ”Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där beskär Herren välsignelse, liv till evig tid.” [Ps. 133:3]. Hermon är ett högt berg i norra Israel. Texten beskriver att Sions-bergen i Jerusalem nära Davids stad Betlehem får samma överflödande dagg som Hermons berg. Daggens välsignelse, vattnet, beskrivs som en symbol för ”liv till evig tid”. Jesus säger samma sak i Nya Testamentet: ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” [Joh. 4:14].
”Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”
Ordet ’själ’ är översättningen av ordet ’nepes’ i grundtexten[27]. Nepes är sätet för djupa behov, känslor och önskningar. Där finns en längtan efter Gud och hans frälsning. På grund av detta översätts det ibland med ’själ’. Det är dock ingen heltäckande översättning. Nepes omfattar hela människan som en levande varelse. Ordet hänvisar till vad en människa är, inte enbart till människans inre väsen[28].
Uttrycket ’ge liv åt’ kan man läsa som ’vederkvicker’, ’upprättar’ eller ’förnyar’. Men det kan också läsas som ’återställer’ eller ’omvänder’[29]. Frasen ”Han ger liv åt min själ” betyder alltså ’Han omvänder hela min varelse’. Just omvändelse, och uppmaningen till omvändelse, är ett återkommande tema igenom hela Bibeln[30]. Jesu första predikan är: ”Omvänd er!” [Matt. 4:17]. Alla människor behöver omvända sig från att gå sin egen väg till att gå Guds väg[31].
När det gäller får gestaltas omvändelse på ett mycket konkret och bildligt sätt. Det kan nämligen hända att ett får, medan det vill lägga sig ner eller när det vill resa sig upp, råkar hamna på rygg. Det kan till exempel ske när fårets bål har blivit för tung på grund av att det bär för mycket ull eller har fått för mycket mat. Väl på rygg kan fåret inte resa sig upp och det bara ligger där och sprattlar. Det är ett farligt läge för djuret; dels för att det kan hindra blodomloppet, vilket vid fel väder kan leda till döden, dels för att fåret blir ett mycket lätt byte för rovdjur. I ett sådant läge får djuret panik vilket bara förvärrar situationen. Fåret kan inte hjälpa sig själv. Andra får kan inte hjälpa till. Om ingen gör något kommer fåret att dö. Det är enbart herden som kan rädda fåret genom omvändelse.
Fåret som ligger på rygg är en talande bild av människan som är i behov av omvändelse. Varje människa behöver omvända sig. Psalmen beskriver att det är enbart Herden som kan åstadkomma omvändelsen. Herden gör det inte för att göra livet svårt eller inrutat; det sker enbart av kärlek för att rädda människans liv (”Han ger liv”).
Så vad räddas man till? Den återstående delen av psalmens fras handlar om just det. När får, liksom de flesta människor, trivs på ett ställe (’gröna ängar’) så är de gärna kvar där. De fortsätter beta tills marken är helt bar. Efter det fortsätter de att äta upp rötterna. Om ingen griper in leder det till erosion av jorden, och det blir mycket svårt att återställa marken till gröna ängar. Framför allt i karga landskap, som David vistades i, är det därför viktigt för fåraherden att hålla flocken i rörelse. Psalmen säger ”han leder”, i bemärkelse ’han går före’[32]. Herden puttar inte på bakifrån utan visar vägen.
Vart leder Herden? Texten säger ”på rätta vägar”. Ordet ’rätt’ ska läsas som ’moraliskt rätt’. Det kan också översättas till ’rättfärdig’[33]. Ordet ’väg’ kan betyda ’spår’ eller ’stig’, men det kan också betyda ’cirkulär vall’[34]. Vägen som avses här är alltså ingen rak och bred väg, utan snarare en snirklande stig. Om man tittar noga på bilden i figur 6 så ser man horisontella streck på bergssluttningarna. Det är inga naturliga formationer utan har uppstått efter sekel av fårskötsel i området. Finns det betesmark högre upp då kan får inte springa upp för berget. De behöver cirkla sig upp eller gå upp i sicksack. Strecken är alltså små stigar. Rättfärdighetens snirklande stig är inte den kortaste och snabbaste vägen till toppen. Men det är den säkraste vägen. Och herden leder. Precis så är den kristnes livsvandring med Herren.
Han omvänder hela oss och han går före oss på rättfärdighetens snirklande stig – det är vad psalmens text säger. Om man lever så, då lever man inte för sig själv utan till Herrens ära; då lever man ”för sitt namns skull”.
”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont”
Om man vandrar i bergen hör det till sakens natur att man ibland hamnar i en dal. Vägen till nästa topp går alltid genom en dal. I karga bergiga trakter är det ofta just på topparna där det finns mer grönska, framför allt under sommarhalvåret. Det blir med andra ord nödvändigt för herden att ta sin flock till nästa topp genom en dal. Utan att undersöka termen ”dödsskuggans dal” närmare anar man redan att det syftar på svåra omständigheter. Tydligen är det så att, även om man vandrar på ’rättfärdighetens snirklande stig’ där Herren leder, så kan man inte undvika att ibland hamna i allvarliga situationer.
Man kan lägga märke till att texten säger ”vandrar i”. Det står inte ’stannar i’ eller ’slutar i’. Då skulle det bli en ’dödens dal’. Vissa bibelutgåvor förtydligar detta genom att översätta till ”Även om jag vandrar genom dödsskuggans dal”[35]. Ordet i grundtexten som har översatts till dal kan för övrigt också översättas till ’ravin’[36], vilket gör texten än mer dramatisk.
Men vad betyder ’dödsskugga’? Det är ett något märkligt ord; en sammanställning av två ord som inte verkar ha något med varandra att göra. Ordet förekommer ett antal gånger i Bibeln; flest gånger i boken Job, men även i andra psalmer och i profetiska böcker som Jesaja, Jeremia, och Amos[37]. Det står alltid i ett sammanhang om lidande, mörker, och död. Men det är inte en synonym för död. Nyckeln till att förstå termen ligger i ordet ’skugga’. En skugga i sig kan inte göra dig illa. Att man får en skugga över sig orsakas av två faktorer: dels ljuskällan, dels något som står mellan dig och ljuskällan. Det sistnämnda är döden. Men det finns ingen skugga utan ljus. Jesaja beskriver det som: ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.” [Jes. 9:2]. Ljuset som Jesajas profetia syftar på är Jesus; vilket förtydligas i Lukasevangeliet[38]. Jesus själv bekräftar det senare: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” [Joh. 8:12]. Psalmens text beskriver att, även om man går igenom svåra situationer, så har Jesu efterföljare ”livets ljus”. Man må se döden i ögat men man är viss om livet genom Herren, och därför ”fruktar jag inget ont”.
”för du är med mig”
Vi har nu kommit till psalmens centrala fras som samtidigt är dess centrala budskap. Frasen hänger ihop med den förra och blir som en slutsats: ”för du är med mig”. Det är som att vandringen igenom dödsskuggans ravin har lett till insikten om livets ljus. Motgångarna har lett till att relationen till Herden har fördjupats. Från och med nu tilltalas Herden som ’du’.
”Din käpp och stav, de tröstar mig”
Käpp och stav är ord som är närbesläktade. Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) definierar käpp som ’rund (trä)stav för viss användning’[39], vilket gör de till synonymer. Men i den hebreiska grundtexten är det två helt olika ord som syftar på två helt olika verktyg.
Käppen är en kortare klubba. Herden använder käppen som ett vapen för att försvara flocken. En erfaren herde kan slänga sin klubba till ett rovdjur med stor noggrannhet så att den träffar exakt rätt. Men käppen används också för att tillrättavisa och därmed disciplinera fåren. Dessutom används käppen för att räkna får och samtidigt undersöka deras päls på parasiter och dolda sjukdomar. Det är det som menas med ’gå fram under staven’ i boken Hesekiel: ”Jag ska låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band. Jag ska rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig.” [Hes. 20:37-38][40].
Staven är en längre stång som herden kan vila på. Herden använder staven också som ett verktyg för att föra skygga djur närmare sig. Det kan behövas för att fåret behöver vård eller helt enkelt som ett tecken på tillgivenhet. De flesta får tycker om att vara nära herden därför att det ger dem ro. Till sist används staven för att varsamt leda fåret; det får en mild knuff när det är osäkert om det går i rätt riktning[41].
Käpp och stav syftar alltså på Herrens auktoritet över den troendes liv respektive Herrens tillgivenhet i den troendes liv. Intressant nog säger texten att ”de tröstar mig”. Det är inte enbart staven som tröstar, utan även käppen. Ordet i grundtexten som har översatts till ’trösta’ ska inte enbart läsas som att Herren förbarmar sig. Roten till ordet står för en kraftig utandning, en suck. Inte en suck av frustration utan av lättnad. Ordet kan också betyda ’att ångra’ eller ’att ge efter’[42]. Både Herdens käpp och stav är alltså till uppbyggelse, till det bästa för de som följer Herden. Jämför: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” [Rom. 8:28].
Lägg märke till den tematiska speglingen (kiasmen) mellan ”Din käpp och stav, de tröstar mig” och ”Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull”. Båda fraserna handlar om att Herden leder fåren i rätt riktning.
”Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn”
Grundtexten säger egentligen ’bereder ett bord’[43], men i sammanhanget ska ’bord’ inte läsas som en möbel utan som det ordet antyder; en måltid. Med andra ord, ’Du bereder en festmåltid för mig’. I Gamla Testamentet syftar en måltid inte bara på att få näring. Måltidens viktigare syfte är att skapa eller att fördjupa en relation. Ett förbund mellan två parter bekräftades ofta med en måltid[44]. Förbund, måltid, och bägare (nästa fras ”du låter min bägare flöda över”) leder tankarna till det nya förbundet. Det firas också med en måltid, nattvarden, som kallas ’Herrens måltid’[45] eller ’kärleksmåltid’[46]. Nattvarden är dessutom en påminnelse om den kommande festmåltiden i himlen, ”Lammets bröllopsmåltid”[47] som Jesus bereder för sin brud, församlingen. En intressant aspekt är att denna måltid i Uppenbarelseboken beskrivs i samband med Jesu seger över hans motståndare (”i mina fienders åsyn”)[48].
Utifrån fårskötselns perspektiv finns ’gröna ängar’ i varma länder framför allt högre upp på bergen, i synnerhet på sommaren. Bergsplatåer är särskilt lämpade platser för får. Sådana platåer heter också ’bord’; jämför bergsformen ’mesa’ på spanska[49], eller ’tafel’ på holländska/afrikaans som i Tafelberg vid Kapstaden, som båda betyder just bord. En platå är dock inte lätt att nå. Det krävs en hel del från herden att leda flocken dit. Under resans gång finns där vilda djur som är särskilt farliga för fåren som ligger efter flocken. Som Första Petrusbrevet uttrycker det: ”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.” [1 Pet. 5:8]. Men Herden bereder och leder ”i mina fienders åsyn”.
”du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över”
I denna fras fortsätter temat festmåltid (”låter min bägare flöda över”). Texten ”du smörjer mitt huvud med olja” har flera betydelser. Betydelsen av verbet ’att smörja’ i grundtexten inrymmer bland annat ’att bli accepterad’ och ’att bli framgångsrik’[50]. Genom att smörja en hedersgästs huvud visade värden uppskattning till gästen; värden ’accepterade’ gästen och önskade gästen framgång. Med andra ord är att smörja någons huvud vid en måltid ett sätt att visa gästfrihet till en hedersgäst så att den kopplar av[51]. Vi ser alltså en spegling av ”där jag finner ro”. Dessutom är festmåltiden, ”Du dukar ett bord för mig” och ”låter min bägare flöda över”, en tematisk spegling av ”gröna ängar”.
Som vi tidigare har sett var att smörja någons huvud också en del av invigningsceremonin för en ny kung, och det gällde även David när han blev kung[52]. I Davids fall var det profeten Samuel som utförde själva handlingen. Men Samuel agerade utifrån det Herren hade sagt honom att göra[53]. Genom att smörja David visade Herren att Han accepterade David som kung. Ytterligare ett tecken på detta är att ”Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver.” [2 Sam. 16:13]. Här är David en bild av Jesus. I evangelierna säger Jesus om sig själv: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga.” [Luk. 4:18]. Det är i sin tur ett citat från profeten Jesaja[54]. Jesus är den efterlängtade Smorde, vilket på hebreiska är ’Messias’ och på grekiska ’Kristos’. Samma Ande och samma smörjelse får alla människor som tror på Jesus Kristus[55].
Ytterligare en betydelse av texten ”du smörjer mitt huvud” kommer från fåraherden. Den smörjer nämligen fåret för att läka sår. Jämför: ”Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn.” [Jak. 5:14]. Herden smörjer också sina får för att skydda de mot insekter och parasiter. De kan lägga ägg i till exempel nosen på fåret, vilket kan leda till fruktansvärda infektioner och till och med döden. Smörjelse håller oönskade insekter borta, och behövs om och om igen. På samma sätt behöver troende också bli påfyllda av den Helige Ande om och om igen: ”Låt er i stället uppfyllas av Anden” [Ef. 5:18][56].
”Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar”
Vi har nu kommit till psalmens slutsats. ”Ja” ska läsas som ’verkligen’ eller ’sannerligen’[57]. Tidsformen som tills nu har varit nutid går över till framtid (”ska följa mig”). David menar att, om Herren har varit med honom hittills, och är med honom nu, så kan han vara viss om att Herren kommer att vara med honom även i framtiden. Det är på så sätt en sammanfattning av psalmens kärnbudskap ”du är med mig”.
Helt klart från sammanhanget är att ”godhet och nåd” är Herrens godhet och nåd. Herren är verkligen den gode Herden. Uttrycket ”ska följa mig” är starkare i grundtexten och betyder egentligen ’ska jaga mig’[58]. Det syftar på en insats från Herdens sida. Ordet nåd är en översättning av det hebreiska ordet ’hesed’. Begreppet förekommer nästan 250 gånger i Bibeln, varav över hälften i psalmerna. Det kännetecknar Guds personlighet och är svårt att översätta. Många bibliska ord som barmhärtighet, kärlek, nåd, och trofasthet relaterar till ordet hesed, men inget av dessa sammanfattar begreppet helt. Hesed är inte bara en känsla, utan innebär en handling för någon som är i nöd. Hesed beskriver kärlek och lojalitet som inspirerar till ett barmhärtigt och medkännande beteende mot en annan person.[59]
’Verkligen, Herdens godhet och hesed ska jaga mig alla dagar av mitt liv’; med andra ord ”mig ska inget fattas”. Vi ser en spegling av psalmens inledning. Får som följer en sådan Herde blir mycket nyttiga djur. De är en välsignelse för landet med blomstrande ängar som annars skulle växa igen med ogräs. På samma sätt inspireras troende av Herrens hesed till att bli en välsignelse för andra.
”och jag ska bo i Herrens hus för alltid”
Psalmen slutar där den började; med JHVH. ”Herrens hus” är i Gamla Testamentet templet i Jerusalem, eller innan templet fanns - dess föregångare tabernaklet som betyder tält. Idag förknippar många troende templet med offrande. Men dess primära syfte var snarare att Herren ville bo bland människorna: ”De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem.” [2 Mos. 25:8]. Det är anledningen till att det kallas ’Herrens hus’. Templet eller tabernaklet var inget ställe där människor bodde, utan ett ställe som man besökte. David uttrycker en önskan, eller rättare sagt en visshet, att han ska bo där. Med andra ord, att ha en mycket nära relation till Herren. Han är ”min herde”.
Denna relation är ”för alltid”. I Gamla Testamentet finns ingen tydlig uppfattning om evighet[60], vilket gör att vissa översättningar använder ’så länge jag lever’[61]. I grundtexten står det bokstavligen ”i dagars längd”, vilket är något starkare. I Nya Testamentet får troende löftet: ”Och så ska vi alltid vara hos Herren.” [1 Tess. 4:17]. Psalmens slut blir därmed också en hänvisning till Bibelns slut: ”Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ’Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’” [Upp. 21:3-5].
![מִזְמ֥וֹר לְדָוִ֑ד
lə·ḏā·wiḏ; miz·mō·wr
Av David En psalm
יְהוָ֥ה רֹ֝עִ֗י לֹ֣א אֶחְסָֽר׃
’eḥ·sār. lō rō·‘î, Yah·weh
mig skall fattas inget min herde Herren är
בִּנְא֣וֹת דֶּ֭שֶׁא יַרְבִּיצֵ֑נִי עַל־ מֵ֖י מְנֻח֣וֹת יְנַהֲלֵֽנִי׃
yə·na·hă·lê·nî. mə·nu·ḥō·wṯ mê ‘al- yar·bî·ṣê·nî; de·še bin·’ō·wṯ
han för mig där jag finner ro vatten till Han låter mig vila gröna på ängar
נַפְשִׁ֥י יְשׁוֹבֵ֑ב יַֽנְחֵ֥נִי בְמַעְגְּלֵי־ צֶ֝֗דֶק לְמַ֣עַן שְׁמֽוֹ׃
šə·mōw. lə·ma·‘an ṣe·ḏeq, ḇə·ma‘·gə·lê- yan·ḥê·nî yə·šō·w·ḇêḇ; nap̄·šî
sitt namns för skull rätta på vägar han leder mig Han ger liv åt min själ
גַּ֤ם כִּֽי־ אֵלֵ֨ךְ בְּגֵ֪יא צַלְמָ֡וֶת לֹא־ אִ֘ירָ֤א רָ֗ע
rā‘, ’î·rā lō- ṣal·mā·weṯ bə·ḡê ’ê·lêḵ kî- gam
ont jag fruktar inget dödsskuggans i dal jag vandrar om Även
כִּי־ אַתָּ֥ה עִמָּדִ֑י
‘im·mā·ḏî; ’at·tāh kî-
med mig du [är] för
שִׁבְטְךָ֥ וּ֝מִשְׁעַנְתֶּ֗ךָ הֵ֣מָּה יְנַֽחֲמֻֽנִי׃
yə·na·ḥă·mu·nî. hêm·māh ū·miš·‘an·te·ḵā, šiḇ·ṭə·ḵā
tröstar mig de och stav Din käpp
תַּעֲרֹ֬ךְ לְפָנַ֨י ׀ שֻׁלְחָ֗ן נֶ֥גֶד צֹרְרָ֑י
ṣō·rə·rāy; ne·ḡeḏ šul·ḥān, lə·p̄ā·nay ta·‘ă·rōḵ
mina fienders i åsyn ett bord för mig Du dukar
דִּשַּׁ֖נְתָּ בַשֶּׁ֥מֶן רֹ֝אשִׁ֗י כּוֹסִ֥י רְוָיָֽה׃
rə·wā·yāh. kō·w·sî rō·šî, ḇaš·še·men diš·šan·tā
flödar över min bägare mitt huvud med olja du smörjer
אַ֤ךְ ׀ ט֤וֹב וָחֶ֣סֶד יִ֭רְדְּפוּנִי כָּל־ יְמֵ֣י חַיָּ֑י
ḥay·yāy; yə·mê kāl- yir·də·p̄ū·nî wā·ḥe·seḏ ṭō·wḇ ’aḵ
av mitt liv dagar alla ska följa mig och nåd godhet Ja,
וְשַׁבְתִּ֥י בְּבֵית־ יְ֝הוָ֗ה לְאֹ֣רֶךְ יָמִֽים׃
yā·mîm. lə·’ō·reḵ Yah·weh bə·ḇêṯ- wə·šaḇ·tî
dagars till längd Herrens i huset och jag ska bo](psalm-23_files/image007.png)
Figur 7 Psalm 23 i den hebreiska grundtexten. Under varje rad hebreiska finns den fonetiska motsvarigheten. Därunder den interlinjära (ord-för-ord) översättningen till svenska. Observera att man läser från höger till vänster på hebreiska. Den hebreiska och den fonetiska texten kommer från www.biblehub.com. Därifrån kommer även den interlinjära översättningen till engelska. Översättningen från engelska till svenska är från författaren.